När vi nu sitter på färjan från Zanzibar till Dar es Salam och våra fyra veckor i Östafrika närmar sig sitt slut vaknar någon form av känsla av avslut från djupet av medvetandet. Hemlängtan?

Men inte kan man väl längta hem till Göteborgs karakteristiska vinterväder med mörker, snö och slask om vartannat, till vägtullar och bland världens högsta skattetryck, till rutiner styrda av scheman, klockradio och betalningsdagar, eller?

Vad kan vara värt att byta livet som fri Vagabond där varje dag ger nya upplevelser och insikter mot en mjölkpall i det eviga hamsterhjulet som kallas vardag (kul ord). Är det göra-listor på kontoret eller läxorna i algebra? Är det nästa lönecheck som vi lärt är en förutsättning för livet som vi lever?

Nej! Det är mötet med nära och kära, kollegor och grannar vänner och kompisar, människor som begriper vad man säger när man talar i fullständiga meningar, det är farfars pannbiff med brun sås och potatis, det är alla er som läst denna blogg och kommit med glada tillrop (tack Kerstin för inspirationen till detta inlägg). Lite längtar vi efter våra egna sängar och rena lakan också.

Kort sagt det finns mycket att längta hem till och kanske är det allt detta som nu görs sig påminner som ett svagt sug i maggropen (kan vara curryn från igår också).

Dessutom börjar snart planeringen för nästa resa .....

//Peter