Det ser inget vidare ut för Vår Herre. Jämntjockt molnlager och tämligen kyligt så här i gryningstimman. Simon menar att Klara varit för oprecis i sin bedjan. Har hon angett exakt när det vackra vädret ska komma? Hur länge ska det vara och vad är egentligen syftet? Vackra bilder eller en angenämare upplevelse?
Själv tänker jag snarare att det antagligen finns ett hundratal Masaier någon annanstans i parken som bett om regn i utbyte erbjudit mot inget mindre än obrottslig lojalitet och villkorslös kärlek. Vad är väl tre ynka existenspoäng från fyra bleka turist-wazungus mot det?!
Hur som helst. Efter en trög start på morgonen vände plötsligt allting. Ungefär samtidigt som solen bröt igenom molnlagret upptäckte Sadi en lejonhona på en klippavsats. Och sedan en till. Och så ytterligare ett par. Och strax efter stod vi i ett stim av giraffer och ketchup-effekten var ett faktum.
Vi är beredda att sträcka oss till 1,5 existenspoäng till Vår Herre.
31/12, Kicki