När vägarna är så dåliga att de är närmast obefintliga och mest liknar en flodfåra, en bergsravin, ett grustag, en åker, en tvättbräda eller gyttjegrop och antingen är hala som en lerig drejskiva eller RV 40 en januari morgon på väg till München-flighten, alternativt dammiga som Saharas öken. Och när topphastigheten med möda och endast under särskilt gynnsamma omständigheter når över 25 km/h - då - just då faktiskt - känns det särskilt malplacerat och skrattretande med hastighetssänkade fartgupp.