Det var ingen självklarhet, men det gick till slut. Vi tackade vår lyckliga stjärna att vi tagit med utskrifterna från vår mailkonversation med Nicholas och en kopia på vår banktransaktion. Det fick till slut duga som voucher, och efter en hel del dividerande fick vi till sist våra tillstånd = biljetter.
Vår lilla grupp (team Sweden och fyra Japanska kvinnor) startade på 2.200 m höjd, och promenerade sedan i 2,5 timma till 2.900 m höjd. Förutom vår guide hade vi en förtrupp bestående av två treckers utrustade med kalaschnikovs (för att skrämma bort buffalos och bergselefanter!), och en machete-man för att röja väg. Machete-mannen visade sig vara en förutsättning och Kalaschnikovs-snubbarna gjorde nytta genom att mer eller mindre dra upp en Japanska som var nära att ge upp och få hjärtattack. Riktigt tuff treck! Har ALDRIG varit med om en tätare, mer ogenomtränglig vegetation och dessutom, halt, brant och tunn luft.
Men vidunderligt vackert och tokigt roligt.
Och - Så plötsligt händer det!
Vi befinner oss ett femtiotal meter från vår grupp - Umubano. En grupp med 12 gorillor och Rwandas största silverback, Charlie. Vi blir ombedda att ställa i från oss våra väskor, stänga av kamerablixtar och sedan närmar vi oss försiktigt gruppen. Vi ska få vara med dom en timma.
Det vi upplever sedan kan inte ord beskriva.
Vi hoppas att vårt WiFi håller och försöker med bilder.